En förmiddag på förintelsemuseet…

Det är så roligt att se att så många följer med oss på vår resa. Det är alltid lika spännande att logga in på bloggen och se vad ni har skrivit! Tack för det…hemlängtan blir inte lika stor då!

Idag, söndag, har varit en spännande dag. Imorse var vi till förintelse muséet, Yad Vashem. Vi spenderade förmiddagen där med att gå runt på muséet och lyssna till de överlevandes berättelser, se på fotografier, saker, propaganda affischer från den tiden. Det fanns så mycket att se på och historierna var så gripande. Tyvärr hade vi bara en och en halv timme på oss att gå, så man hann inte riktigt fördjupa sig i alla sidor av förintelsen. Muséet är jätte bra uppbyggt och det finns massor att titta på och lära sig där. Yad Vashem är sponsrat av bl.a de judar som överlevde och det är gratis inträde! Lucas och jag kommer säkert att åka dit igen för att verkligen få förståelse för var som hände och för att få mera tid där.

Man fattar inte hur något sånt kan hända. Varför reagerade ingen på vad som hände och hur kunde judarna låta sig luras så. Det fanns många gripande berättelser, men något som berörde mig mest var en kvinna som berättade om när tyskarna knackade på hos dem. Kvinnan var då bara ett barn och hennes mamma gömde henne och hennes syster i en garderob. Mamman öppnade och tyskarna tog mamman med sig. Innan de gick, frågade mamman om hon bara fick hämta sin kappa först. Hon gick till garderoben och öppnade den och sade Adjö, mina barn. Kvinnan som berättade har inte sett sin mamma sen dess.

Det fanns många andra hemska berättelser om hur judarna packades i trånga tågvagnar och hur de måste klä av sig och se hur deras nära och kära blev skjutna. Tänk att detta har hänt och att det kan hända igen. Vi måste verkligen stötta utsatta grupper i samhället. Det är också viktigt att vi stöder judarna och ber för dem. De är i dagsläget omgivna av fiender och det är många som vill dem ont. Man får verkligen tankeställare här.