Äntligen volontärresa...

Livet är i Israel har verkligen börjat bli vardag. Så idag var det extra roligt att vara ledig och att få åka på en utflykt med Arie och alla volontärer. Det var meningen att vi skulle åka till Negev öknen, men eftersom det är kallt och farligt och långt dit, så blev det ett lite närmare och tryggare resmål. Vi åkte till bland annat till Ein Kerem där Maria tillbringade 3 månader med Elisabeth medan hon var havande. Det var ett jätte fint och mysigt ställe som förr var fullt med vingårdar. Visst fanns det också nu vingårdar där, men enligt Arie var det bättre förr…som det alltid verkar vara eller hur!

Efter Ein Kerem åkte vi mot Herodion, vilket är det ställe där Herodes den store hade en av sina fästningar. För bara två år sedan har man också hittat hans grav där och just nu håller de på att restaurera och ställa i ordning graven för allmänheten. Hela Herodion ser ut som ett vulkanliknande berg och in i berget finns vattencisterner och en teater och flera olika trappor och gångar som vi gick genom. Det var så mörkt och branta steg. Vi hade endast kamerans röda sken att följa, men det gick bra!
Uppe på Herodions kulle hade vi en underbar utsikt över öknen och de närliggande städerna. Vi läser ur Bibeln om Amos och plötsligt hör man rop till bön från minareterna från flera olika håll. Fast städerna är så långt borta så når ljudet långt. Man inser plötsligt hur många muslimer som bor här och att man är i ett östland. På ett sätt känner man sig ledsen över att höra böneropen. Detta är ju det land som Gud hade lovat åt sitt utvalda folk, men nu bor det så många fiender runt omkring. Vi kör omkring med bussen förbi flera infarter till olika muslimska städer och vi möter skyltar som säger att judar inte är välkomna och om de ändå tar sig in så riskerar de 1 års fängelse. Man förstår fientlighet mellan två olika länder, men att det inom samma land finns så mycket fientlighet är otroligt. Man fattar det inte!

Det är underbart att få vara på resa med Arie igen…man hade nästan glömt att man var i Israel och hur mycket det finns att se här som har sitt ursprung i Bibeln. Allt blir så levande när man ser platserna och man kan bara inte förstå att David en gång gick på dessa kullar som pojke.

Från Herodion drog vi oss vidare längs vägen mot Gaza och vi stannade på en rastplats och intog vår lunch som restaurang personalen hade varit så snäll och lagat åt oss. Tonfisk smörgås, vattenflaska, sallad, oliver, saltgurka, frukt och två kakbitar. Mums…det smakade bra. Trots att det kastade lite vatten var det otroligt uppfriskande att få inta lunchen ute i det fria. Samma befriande känsla som när man får vara och vandra i Finland! Vänner vi har ett jätte fint land som vi bor i! Tänk att vi får ha sommar, sol, vinter, snö, fin natur och härliga sommarkvällar! Vilken rikedom!

Medan vi intog lunchen blev vi ombedda att läsa ur Apg. 8 om Filippus och den etiopiske hovmannen. I Apg. 8:26 står det “En Herrens ängel talade till Filippus: Gå vid middagstiden* ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde." Plötsligt går det upp ett ljus och man inser att vi befinner oss på den vägen. I dagsläget finns det en stor väg mellan Jerusalem och Gaza men den romerska huvudvägen som det talas om i Bibeln borde bara ligga ett stenkast upp i skogen. Man kan gå den vägen och vi fick faktiskt möjlighet att gå en bit av vägen och se källan där den etiopiske hovmannen lät döpa sig. Nu fanns det inget vatten där men Arie berättade att han simmade där när han var liten.

En del av vägen är faktiskt jätte bra bevarad och man såg trappstegen som var urkarvade i sten. Det finns flera antika fynd längs vägen som pekar på att det var här som vägen gick! Jätte intressant! På platsen där vi lunchade fanns det också en del antika fynd...bland annat en jätte stor vinpress och ett stort golv av mosaik. Golvet är täckt av gjord för att inte folk skall förstöra det, men Arie visste om det och vi grävde fram en liten bit av det imponerade golvet.

Efter det var klockan ganska mycket, men vi besökte också ett ställe där det fanns ett 400 år gammalt terebint träd. Har aldrig sett ett sådant träd förr, men det berättas om trädet på flera ställen i Bibeln. Bland annat Salomos son Absalom fastnade med sitt hår i trädets nästliga blad, när han flydde undan sina fiender på en åsna. Han kunde inte komma loss och fienden fann honom och dödade honom när han hängde i trädet. Ganska komiskt på ett sätt, men samtidigt ett ganska förnedrande sätt att dö för en kungason.

Innan mörkret föll fick vi också titta ut över dalen där slaget mellan David och Goliat ägde rum och Arie berättade precis hur filisteerna stod placerade och var Israeliterna befann sig! Otroligt! Vi blickade ut över dalen från en bensinstations parkering. På GT:s tid fanns det en vägtull på denna parkering och alla som ville korsa gränsen för att reparera sina jordbruksredskap måste betala en tullavgift. Svårt att riktigt kunna föreställa sig, men samtidigt så passar alla berättelser från Bibeln så bra in i denna miljö.

Efter en dag som denna känns våra resor till Tel Aviv och Haifa som en droppe i havet. Snart skall vi bestämma oss för vad vi gör till våren…så be gärna för att Guds vilja skall ske!
Tacksamma över denna dag och att förkylningen har blivit bättre går vi snart till sängs.