Goosfrabaaaa....

Överväger starkt ifall jag borde börja använda mig av samma metod som i filmen "Anger Management" och försöka lugna ner mig genom att upprepa ordet Goosfrabaaa i lugn takt. Igår under resan till Kambodja prövades tålamodet verkligen. Vi borde ha läst Lonely planet och följt det råd som de gav angående resan till Kambodja, men det gjorde vi ju inte. Vi har lärt oss en läxa; tro inte att du får det du betalar för och ifall de lovar att du är framme klockan fem, så betyder det fem timmar senare!

Vi beställde en bussresa från Bangkok till Siem Reap i Kambodja och vi tyckte att det var billigt och bra och att det inte skulle ta så länge. Bussresan fram till gränsen gick bra och vi var nöjda, men inte länge till. Vi hade inte ordnat nåt visum för Kambodja för vi hörde att det var enklast och billigast att göra det vid gränsen. Tyvärr så dumpade ju bussen av oss vid en resebyrå som intygade oss att vi måste fixa visumet med dem för annars tar det mycket längre och vi hinner inte med bussen som står och väntar på oss på andra sidan. Vi visste att de begärde allt för mycket pengar för visumet, men vi insåg snabbt att vi inte hade några andra val eftersom vi redan bokat buss vidare med samma bolag.

Vi fick vårt visum och de guidade oss genom gränsen, men det gick nog inte så fort som de hade lovat och vi skulle bra ha hunnit fixa visum själv under den tiden. Vi köade länge först för att få stämpel ut ur Thailand och sedan lika länge för att få vårt visum godkänt på den kambodjanska sidan. Det värsta är att detta var bara början på ett långt väntande. Väl över på Kambodjas sida körde en rutten gammal bus oss till den nya och fina "busstationen". Där fick vi vänta hela tre timmar på att bussen skulle åka. Busschauffören lovade om och om igen att bussen skulle åka om tio minuter, men i själva verket väntade de på att bussen skulle bli full, men ingen berättade det för oss.

Ynka 150 kilometer hade vi till vårt mål, men lustigt nog tog det hela tre och en halv timme för bussen att ta sig dit. Vid ett rastställe mitt ut i ödemarken hade vi en 40 minuters paus och de hoppades naturligtvis att vi skulle köpa nåt att äta där. När vi äntligen kom till Siem Reap lämnade de oss på "Busstationen" som naturligtvis låg utanför staden så att vi måste ta en taxi in till staden för fem dollar.

Nu i efterhand så har vi fattat hur det ligger till. Tanken är att resan ska vara så lång som möjligt och så obekväm som möjligt för turisterna så att när de väl kommer fram är de så trötta att de inte bryr sig om att söka efter ett billigt ställe att bo på, utan väljer första bästa även om det är dyrt! HAHA...allt är så uträknat så att de ska få utkramat så mycket pengar som möjligt ur turisterna under vägen. OJ OJ!

Istället för att boka biljetten med ett resebolag, borde vi ha tagit oss fram själva steg för steg och sluppit allt detta som det stod i Lonely planet, men ett äventyr var det i alla fall! Och vi mår ju bra, så det är ingen fara! Nerverna går bara heta ibland!